CV
Yngve Brothén f. 1955 i Rydal
Skärholmen Övergård 2
457 48 Hamburgsund
070.650 03 56, www.brothen.se
Utbildning:
Konsthögskolan Valand, fri konst och nya media, Göteborg 2000-2001
Hovedskous Målarskola, Göteborg 1976-1981
Kortare kurser i grafiska tekniker, murala tekniker och betonggjutning
Utställningar i urval: (Detta är separatutställningar och utställningar där ett större antal verk visats)
Göteborgs konstförening, ”blommorna, mattorna och sorgen” 2020
Galleri Helle Knudsen, Stockholm ”Möten” 2015
Galleri PS, Göteborg ”Jag tänker på Morandi” 2015
Bottna Kulturkyrka, ”Minnen, Saknad, Längtan” Bottna 2015
Vänersborgs Konsthall, ”still lifes still alive?” (med Magnus Gramén) 2015
Vänersborgs Museum, “Spår av tid” 2015
Trollhättans Konsthall, ”rummet i rummet” 2014
Borås Konstmuseum 2012 (13 utställare)
Åmåls Konsthall ”Svart-vitt” (med Erland Brand) 2012
Borås Konstmuseum, ”second hand” 2010
Galleri Thomassen, Göteborg ”Mind the gap” 2009
Konsthallen Bohuslänsmuseum, Uddevalla, ”avstånd/mellanrum” 2008
Galleri Helle Knudsen, Stockholm 2008
Stenasalen, Göteborgs Konstmuseum 2006 (med Anna Maria Ekstrand och Tore Svensson)
Galleri Thomassen, Göteborg (med Paula Olofsson), 2005
Skövde Konsthall, ”Krossade mästerverk” 2005
Galleri Helle Knudsen, Stockholm 2004
Galleri Thomassen, Göteborg ”hemma” (med Paula Olofsson), 2002
Borås Konstmuseum, ”Kanske” 2000
Stenasalen, Göteborgs Konstmuseum ”Som om ingenting hänt” 1998
Galleri Olsson & Uddenberg, Göteborg 1998
Galleri Du Nord, Borås 1995
Galleri Fabriken, Göteborg 1995
Galleri Magnus Åklund, Lund 1994
Galleri Mors Mössa, Göteborg 1993
Kalmar Konstmuseum, 1992 (fem utställare)
Art Studio 1 (med Stina Ekman) Stade, Tyskland 1991
Sundsvalls Museum (med Stina Ekman) 1991
Galleri Garmer (med Mikael Olofsson) Göteborg 1990
Borås Konstmuseum, 1989 (fyra utställare)
U.S.F. Bergen, Norge 1988 (fem utställare)
Galleri Sassi, Stockholm 1988
Rydals Museum 1987 (med Gunnar Berg och Maria Lindberg)
Galleri Garmer, Göteborg 1986
Flamenska Galleriet, Borås 1986
Utsmyckningar:
Terrazzogolv, Bergsgårdsskolan, Hjälbo, Göteborg 2015
Glasobjekt vid Bäveån, Uddevalla 2011
Gatugestaltning, Brogatan, Mölndal 2002
Målningar och fotografier, Samariterhemmet, Uppsala 1995
Betongreliefer, Tingvallaskolan, Skene 1995
Sgrafittomålning, Nya Tingsrätten, Göteborg 1993
Terrazzogolv och väggmålningar, Samverkanhuset, Stenkullen 1992
Terrazzogolv och väggmålningar, Dr. Belfragesgata, Göteborg 1991
Målningar på kakel, Furulunds Sjukhem, Partille 1987
Färgsättning, Borås Fjärrvärmeverk 1986
Väggmålningar, Dahls-Eds Sjukhem 1985
Väggmålningar, Kinna Sjukhem 1984
Väggmålningar, Borås Lasarett 1983
Representerad:
Borås Konstmuseum
Bohusläns Museum, Uddevalla
Göteborgs Konstmuseum
Skissernas Museum, Lund
Sundsvalls Museum
Statens Konstråd
Gävleborgsläns landsting
Stockholmsläns landsting
Sörmlandsläns landsting
Uppsalaläns landsting
Västernorrlandsläns landsting
Västra Götalandsregionen
Borås kommun
Göteborgs kommun
Linköpings kommun
Marks kommun
Mölndals kommun
Stockholms kommun
Sundsvalls kommun
Trollhättans kommun
Uddevalla kommun
Stipendier:
Konstakademien, Ateljélägenhet på Cité internationale des arts i Paris 6 månader, 2022
Från Bildkonstnärsfonden: 1996, 1999, 2003-2004, 2010-2011, 2016-2017, 2022
Konstakademien, Thorwald Alefs stipendium 2013
Längmanska kulturfonden 2010
Wilhelm o Martina Lundgrens kulturfond 2010
Sten A Olssons kulturstipendium 2005
Sällskapet Gnistans kulturstipendium 1993
Göteborgs kommuns kulturstipendium 1989
Älvsborgs läns kulturstipendium 1984
Övrigt:
Verksamhetsansvarig, intendent, Konsthallen Lokstallet, Strömstad 2018 - 2022
Utställningsassistent Konsthallen Lokstallet, Strömstad 2017
Konstkonsult för Uddevalla kommun 2011-2022
Styrelseledamot i Konsthallens vänner – forum för samtidskonst, Uddevalla 2014-2016
Styrelseledamot i KKV-B 2010-2011
Styrelseledamot i Kultursystem Bottna Gerlesborg 2010
Skriver för nättidskriften omkonst.com 2009-2017
Styrelseledamot i Bildkonstnärsfonden 2005-2008
Startade Bottna Kulturfestival 2007
Startade och drev Galleri 1:18 2006-2007
Producerade tillsammans med konstnären Margareta Persson och museiintendent Håkan Wettre utställningen ”Bara Färg” på Göteborgs Konstmuseum 2006
Redaktör för konsttidskriften Paletten åren 1997-2000
Producerade utställningen ”Urval” med verk av Jan Håfström 1997. Utställningen visades på Rydals Museum, Uddevalla Konsthall, Galleri RIX Linköping, Sundsvalls Museum och Bildmuseet i Umeå
Konstkonsult då Nya Sahlgrenska uppfördes 1995-1997
Styrelseledamot i konsttidskriften Paletten 1995-2000
Aktiv i Galleri 54, Göteborg under 1990-talet
Opponent och handledare på HDK, HFF och Textilhögskolan i Borås
Har undervisat på Dômens konstskola, KV och Gerlesborgsskolan
Några röster om mitt konstnärskap
Yngve Brothéns bilder är överdragna med ett lager av tid, manifesterat i repor, sprickor, flagor och sotfläckar. Dessa markörer upprättar ett avstånd till motivet. Den avbildade världen sjunker in i glömskan likt fotografier i ett familjealbum utan ägare. Det är inte de stora gesterna som porträtteras utan det som blev kvar, det som fastnade på filmremsan. Brothén både blottlägger och höjer i dunkel när han låter bilden födas och förstöras i samma handling. Han intresserar sig för det förflutnas lämningar – inte för det förflutna som sådant utan för vad fragmenten säger om de människor som lämnat dem efter sig. Vad lämnar vi kvar efter oss när vi försvinner?
Kristoffer Arvidsson, ur katalogtext ”Kastad i spegelbildens avgrund” 2014
Det finns ett släktskap med Dick Bengtsson i uttrycket. På en målning ser man ett stabilt borgerligt hus i sönderfall, ett sargat minne från bättre tider. Han har gett målningen titeln ”Palestina”. Inte bara tiden tränger sig på, utan också världen, inte bara det visuella utan också det intellektuella. I flera av bilderna har han lagt olika tidslager på varandra. ”Då” möter ”nu” genom att två bilder kopieras ihop. Här kan en gammal person möta sig själv som barn, som i knuten på tidslinjen i en av Borges noveller. Bo Borg, ur recension i om konst.com 19/9 2014
Brothéns metod är enkel. Först går han ner i galleriet och tar en massa foton mer eller mindre i smyg på galleristen, galleriet, galleriets skrubb, kök etc. Sedan målar han av sina foton. Resultatet är lika mycket ett målerirealistiskt fotografi som ett fotorealistiskt måleri. Kanske kunde man säga att hans operation återför en förlorad aura till både fotografiet, måleriet och till den vita kuben samtidigt. Fredrik Svensk, ur recension i Göteborgs-Posten 13/9 2010
Han gestaltar en realism på ett helt nytt sätt, bakom tingen, en dubbelhet, en absurt distanserad närvaro, där allt får växa inom betraktaren själv. Resultatet är lika visionärt som gåtfullt. Rolf Haglund, ur recension i Borås Tidning 13/9 2010
När jag begrundar Yngve Brothéns verk skapade med, eller utifrån föremål på Bohusläns museum, känner jag den där rymden i rummet. Den manar till ödmjukhet, men också till dristighet: den gränslösa avgrunden och den obetvingliga tidsfloden som skall svepa med allt, kommer förstås att vinna till slut. Men varför inte ändå göra lite motstånd, varför inte försöka förstå och gestalta? Ulf Eriksson, ur utställningskatalogen ”avstånd/mellanrum” 2008
Det finns en paradoxal fridfullhet över Brothéns krossade glas. De borde ju falla sönder i ett klirrande regn av stora och små skärvor – som fönsterrutor med lika många och långa sprickor skulle göra om man tryckte aldrig så lätt på dem med pekfingret, eller bara tittade på dem några sekunder för länge. Men fridfullheten beror inte enbart på att glasen så suveränt ”övervinner” tyngdlagen. Den kommer i lika hög grad av den koncentration – den uppbromsning! – som man som åskådare både tvingas och lockas till när man låter blicken leka och leta sig fram bland linjer, sprickor och möjliga gestalter.
Nils-Aage Larsson, ur utställningskatalogen ”Krossade Mästerverk” 2005
Brothéns speciella krackeleringsteknik kan leda associationerna till Edouard Vuillards bilder i det tidiga nittonhundratalet. Liksom denne applicerar Brothén ett visuellt brus på bilden vilket placerar den i ett närmast självupplösande tillstånd. I Vuillards fall är det färgfläckar, i Brothéns fall flagor och krackeleringar. Den fotografiska realismen avtar men den minnesrelaterade tilltar; bilden blir lika kristallklar som i en dröm, men också lika svårfångad. Leif Mattsson, ur recension i omkonst.com 5/10 2004
Hans bilder är som fotografier där det exakta och sanna ögonblicket har gnagts sönder av tidens tand. Det bleknande, snart nog helt upplösta minnet sprider ett osäkerhetens och tvivlets ljus över det förflutna. Blott en splittrad bild återstår än. Ett drömskt och vekt drag kännetecknar Brothéns måleri. Lars-Erik Selin, ur recension i Svenska Dagbladet 2/10 2004
Yngve Brothén har tidigare i sin konst utforskat sin barndom och sina förfäder. Han har gjort det med en öppen och därmed sårbar romantik. Här har han förflyttat perspektivet till nuet. Hans bilder och videoslingor präglas av referenser till konsthistorien och hans egen inlevelse i nuet, hemmet och familjelivet. Konsthistorien går tillbaka till förnyare som Giotto fram till nutida sökare som Ola Billgren, både den tidige hyperrealisten och den sene bedövande koloristen. Brothén inspireras av sina föregångare men lockas aldrig att efterlikna, blir hela tiden sig själv och sin egen tradition trogen. På de små målningarna framträder familjära interiörer från lägenheten där dörrarna på Hammershöiskt vis öppnar sig för inre rum och ljuset bygger arkitekturen. I dessa rum framträder familjen som nutida släktingar till Vermeer. Dessa motiv verkar vittra, eller är det målningarna? I vilket fall så påminns vi om tidens gång och minnets snabba nedbrytning. Crispin Ahlström, ur recension i Göteborgs-Posten 26/3 2002
I ett försök att kommentera Yngve Brothéns konst verkar det för mig oundvikligt att ta en omväg till fotografiet, trots att han egentligen inte arbetar med fotografi. Men i de sotbilder som han började utföra på glas 1996 har han fångat något grundläggande av fotots karaktär. I kölvattnet efter fotografiets enorma uppgradering och måleriets tillfälliga fall valde Yngve Brothén att göra tvärtom, han började måla fotografiskt. Det var ett tjuvnyp på den svällande och alltmer självbelåtna fotografiska kroppen………Yngve Brothéns arbete verkar inom ett fält mellan exakthet, minne och skilda tidsrymder……..Det personliga utgör en plattform för att formulera allmängiltiga frågor. Att våga ställa sig nära det banala är att våga mycket och samtidigt är det nödvändigt. Den som vill tala allvarligt om det fundamentala i livet kommer inte att lyckas på någon annan plats. Ann-Charlotte Glasberg, ur utställningskatalogen ”kanske” 2000
Glaset i Y.B:s objekt påminner mig om vattnet i Tarkovskijs filmer som skärper genom att tillfälligt fördunkla, mystifiera. Inkapslade i glas ligger några av pappans don: rakhyvlarna, stövlarna, knappt urskiljbara genom glasets tröga grönhet. Sett från kanten blir ju det klart genomskinliga glaset ett grönt töcken, opakt som själva minnet. Objekten liknar sarkofager, behållare för att vårda ett minne och göra det gripbart. Inneslutna i denna glasmassa bevaras föremålen som mammutar in i framtiden. Men här finns också något ömsint eller omsorgsfullt, ett retrospektivt hjälpande: objekten som kuvöser. Föremålen är individuella, använda, men samtidigt allmängiltiga. Alla pappor hade stövlar med nedvikta skaft. Kristina Palmring, ur utställningskatalogen ”Som om ingenting hänt” 1998
De uppbyggda och nedbrutna formerna visar en tidsprocess vars hastighet är okänd för oss men som blottar sig i detaljen, utsnittet, byggnadsresten, perspektivförskjutningen. Vad skall projekteras, när inträffade sammanbrottet? Däremellan finns ett paradoxalt ögonblick av stillhet. Det bättre ordet för denna osäkrade rörlighet i tid och rum i Brothéns formvärld vore dekonstruktion. Brothén dekonstruerar dekorationen genom att röra sig mellan yta och djup, detalj och byggnad, tecken och trakt etc. Han uppehåller sig i gränsterritoriet mellan kristalliserad, absolut form och materiens kaos. Det är fullt begripligt att man där måste arbeta med en formgrammatik som är lika sträng som förutsägbar. Det ger utrymme för tvekan och förväntan på samma gång. Mikael van Reis, ur ”En doft av stall i himlen – sex sidor av Yngve Brothéns måleri” Paletten nr 4, 1989
Brothéns måleri saknar de stora, publikfriande gesterna. Tvärtom fångar han oss genom sin sparsmakade stil, genom att vara lyhörd och fantasifull. Det är spännande att se hans allvarsamma lek med ytor, vinklar och färger. Genom att förtydliga, sudda ut, förstärka och trycka ner skapar han ett spel i sina kompositioner, ett spel som vi som betraktare kan delta i samtidigt som vi så uppenbart är styrda av konstnärens vilja. Skickligt, eller snarare mycket behärskat, väjer Brothén undan från det som skulle kunnat bli ytlig dekorativ konst. Säkert styr han ner mot det som blir en dialog mellan målare och åskådare. Crispin Ahlström, ur recension i Göteborgs-Posten 20/9 1986